MissLillaNilla

egentligen e ja inte förvånad över att du inte hört av dej... hade inte föväntat mej de direkt så!! men likväl blir ja ändå besviken.. för att de e sånt här som får mej att inse att du inte alls vill reda ut något, du vill inte prata ut om allt!!! om ja ska va helt ärlig så börjar ja tvivla på att ja någonsin känt dej egentligen?? vem var han ja älskade å var så kär i?? de verkar som han bara gått upp i rök... ja försöker hindra mej själv från att bli förvirrad eller tänka på de för mycket... de tar en sån jäkla energi ifrån mej!!! men de e så jävla svårt....  ja vet inte vad ja ska tro längre!!!

men men, e de så här du vill ha de så visst!!! då hörs vi inte mer...  men säg då inte att du ska höra av dej när du skiter i de fullkommligt!!! om du glömmer bort de så erkänn de då.. skyll inte ifrån dej!!! för varje dag som går så försvinner en viss tro på dej, en tro som ja övervägt ifall du menar eller ej.. å de e ifall du verkligen ångra dej!!! men som sagt.. för varje dag som går så tror ja inte de...  sluta va en idiot nångång!!! kan du inte bara vara han ja en gång lärde känna som en fin å bra person?? ahhhhhhhh!!!!


nu börjar ja bli arg igen!!!